The night is still young
0 kommentarer2011-11-08 // 02:40:31 »
Allmänt
..Okej, kanske om man frågar mig och Adeline. För andra är det morgon nu.
Klockan är halv tre och för den nattuggla jag faktiskt blev född till är detta min tid på dygnet. Det sista jag vill är att sova nu men man kanske skulle försöka minnas att det fortfarande finns något som kallas skola att komma i tid till. Att tänka på att jag ska upp klockan sju på morgonen gå i skolan hela dagen och därefter ta bussen till morfar (i klippan..) vara där och laga mat och vara social hela resten av dagen får mig själv till att hata att jag faktiskt sitter uppe nu!
Nog om mina små bekymmer. Jag och min finaste vän var på Roxette konsert i Malmö i fredags. Superbra verkligen! inbäddade i täcken Flög vi oss in i Lovisa/Adelines värld av djupa konversationer. Underbar terapi och jag tackar gud för världens finaste vänner! Där satt vi i vår egna värld. Prince ciggaretter, tårar, skratt och vänskapsband hårdare en sten. Så spenderade vi helt enkelt resten av natten.
Okej, nu måste jag verkligen sova. Fy blä och usch. Vill inte, men sånt är livet.
Love
Vad jag fick med mig hem från Malmö.
You should listen to this - Always
varje rörelse är sann, världen vilar i din hand
0 kommentarer2011-11-04 // 00:03:39 »
Allmänt
Okej. Kanske föressten skulle börja med ett enkelt Hej. Detta lovet har nog varit bland de märkligaste loven på mycket länge. Det har gjort ont i exakt varenda liten del utav mig, allt har varit förlorat och jag har kröpit ihop i min älskade mammas famn, gråtit. Gråtit som ett litet, litet barn. Jag har tappat hoppet, dock inte allt. Försökt. Försökt lite till. Fått min svaga låga att blossa upp för ett tag igen. Blivit lycklig för de minsta saker som jag innan fnäst åt och sedan gått vidare. Saknat min ängel i himmlen. Behövt min ängel i himmlen. Älskat mina närmsta vänner till max. Insett att ett liv utan dem hade varit näst intill hopplöst. Insett att dem som slutar hoppas går förlorade. Fått stormen att vända och fick skymta solskenet. Skrattat, älskat. Blivit mer chockerad än någonsin då en vän som i mitt huvud var borta bankar på min dörr. Förlåtit så gott jag kunnat. Och nu? Försöker med allt att lita. Försöker se att det ska forsätta vara ljust. Skingrar mina tankar runt denne fantastiske man, Björn Afzelius. Tack, du räddar mig.
